tyska kändisar

Översatt av mig (Amanda).


Vad var det svåraste i den femte filmen för er?
Jimi: Kysscenen.
Leon: Simma i det kalla havet.
Marlon: Alla stunts.

Gjorde ni alla stunts själva eller hade ni en stuntman?
Jimi: Vi gjorde allt själva (skrattar). Nej, vi hade någon scen där det var stuntmän.
Marlon: Den här gången gjorde vi nästan allt själva, förutom ett par saker i slutet.

Och Jimi, hur spelade du när du var en sten?
Jimi: Det var väldigt ansträngande, eftersom jag var tvungen att stå på knä i 24 timmar. Det gjordes en kopia av mitt ansikte och armar, de hade klätt på kläder på en docka. Det fanns ingen sten utan gips, brödsmulor och allt möjligt.

Är ni ledsna över att det är sista filmen?
Marlon: Lite grann, men vi har börjat bli för gamla nu.
Jimi: Jag tycker det är lite olyckligt, men man ska sluta när det är som bäst.

Vilken av de fem filmerna är era favoriter?
Marlon: För mig är det den femte och andra.
Raban: Helt klart femman. Man måste se den. När man efter åtta år, som man var i första filmen, ser filmerna så är dessa åtta åren lite pinsamma.

Vad är det mest irriterande över att vara skådespelare och känd?
Raban: Ingenting.
Marlon: Som skådespelare säger; man får betalt för att vänta. Man gör mycket roligt som skådespelare, men ibland kan man vänta i tre, fyra, fem timmar innan man ska göra någon. Det är det mest irriterande.

Finns det några fans som står och vänta utanför ert hus och skriker när ni kommer ut?
Raban: Jag försöker att inte lämna ut min hemadress och privata telefonnummer. För Jimi tror jag det var så tidigare. Jag försöker att koppla bort sådant. Några tjejer hittade mitt telefonnummer på internet någon gång och ringde mig hela tiden. Jag ändrade snabbt mitt nummer.
Marlon: Det var några tjejer som gav mig ett långt brev, det var nästan 90 meter långt. Vad det exakt står i det vet jag inte, jag har inte hunnit läsa slutet ännu. Men jag har svarat och frågade om de kunde komma till oss någon gång.

Läser ni era egna fan-brev?
Raban: Ja, såklart.
Marlon: När vissa ställer 30-40 frågor, då kan man naturligtvis inte svara på allting.

Kan ni fortfarande leva normalt och gå i stan och shoppa, trots att ni är så välkända skådespelare?
Raban: För tillfället är det lite galet. Jag var nyligen med min familj ute och skulle äta, och efter tio minuter stod där 50 tjejer. Man känner sig som på ett zoo: ”Snälla mata inte”
Marlon: Ja, det är likadant för oss alla.

Finns det motsatser, att människor blir avundsjuk och förolämpar er?
Raban: Dem ignonerar jag, men dem finns säkert.

Förstår era vänner att ni inte har så mycket tid för dem när ni arbetar?
Marlon: Det är främst under sommaren som vi spelar in filmer, och därför har det inte märkts så mycket.
Raban: De bra vännerna förstår.

Behöver ni skriva autografer på er skola eller har alla redan en?
Raban: Ja, det inträffar. Ibland har de kommit in i klassrummet bara för att få en autograf.

Vilken klass går ni i nu?
Marlon: Jag går i elfte, men det finns bara tolv klasser.*
Raban: Nionde, och jag har också bara tolv klasser på G8.

Kommer ni vänja er med att se er själva på bioduken?
Raban: Jag berättar alltid för mig själv hur ful jag är. Jag bara måste skratta åt mig själv när jag ser den första filmen – jag var fortfarande en clown i början.
Marlon: Jag har aldrig sett en film med mig själv, jag håller mig alltid borta (skrattar).

Vad handlar den aktuella filmen om (Die wilden Kerle 5)?
Marlon: Det är en bra fråga. Det finns som alltid fotboll och action. Och Leon är för tillfället borta.
Raban: Det som DWK5 står för är fotboll, kärlek, vänskap, motorcyklar och vampyrer.

Kör ni motorcyklarna själva?
Raban: Ja, vi hade motorcykeltimmar. Vi körde även motorcyklar i fyran. Där hade vi lärt oss det.

Hur är det med nya skådespelare, är dem välkomna?
Marlon: Dem blir omedelbart välkomna.
Raban: Vi står alltid öppna armar för folk, även om vi är ett team.

Kan ni avslöja vilka som kommer med i femte delen?
Marlon: Nej.
Raban: Nej, men vi är tillsammans.

Om du skulle bli erbjuden rollen nu igen, skulle du säga ja eller ”nej, den stressen orkar jag inte med igen”?
Raban: Definitivt nej! Om jag skulle göra min roll i ännu en del av filmerna så naturligtvis. Men om jag ännu en gång skulle spela en liten nioåring, så nej.
Marlon: Definitivt ja!

Nu har ni för första gången på några år ert första fria sommarlov, vad ska ni göra?
Raban: Vi ska iväg!
Jimi: Marlon och jag ska till Italien.
Raban: Jag ska iväg med dem!
Leon: Jag ska också med.

Vet ni vad ni ska göra efter ”Die wilden Kerle”?
Raban: Jag ska kanske i år börja på ett nytt projekt, och nästa år ska jag göra något annat. Men jag vill först gå ut skolan
och sedan bli skådespelare.
Marlon: Jag har ingen aning om jag fortfarande vill vara skådespelare. Jag vill ta ledigt i ett år och sedan vill jag studera, men ingenting med film eller så, mer en inriktning som företagsekonomi.
Leon: Fortsätta med skådespeleri.
Jimi: Det finns andra filmprojekt som fortfarande planeras. Och jag kommer fortsätta att göra musik. Än så länge har det gått bra att kombinera film och musik.


* Tyskland har ett annat system när det gäller klasser i skolan.

Klette, Marlon, Leon, Joschka, Jimi, Raban och Romeo med fans.