tyska kändisar

Jimi: Hur blir effekterna av alla olagliga saker?
Alexander: Ganska normalt. Naturligtvis vet mina föräldrar om att plisen har kört mig hem ibland. Då har dem pratat med mig och förklarat att det inte är acceptabelt. Trotsdet har jag fortsatt. Nu har jag förstått.
Hase: När man gör massa olagliga saker, så förstör man framtiden för en.
Alexander: Det är svårt att få jobb när det står ”slagsmål” i sitt CV. Jag har fått stanna kvar i skolan på samtal två gånger, men trots det fick jag ta examen. Sen gjorde jag en utbildning för tekniker och entreprenör, dock fick jag aldrig gå ut på praktik för jag var för bråkig.
Hare: Trots att jag vet att jag måste gå i skolan, så har jag skitit till det för mig. Efter gymnasiet sökte jag in till olika linjer, med hjälp av min mamma. Men ingen tog emot mig. Förutom ett ställe där jag vill plugga teknik, men jag gjorde inte det för utbildningen i Marzahn är sämre än i andra stadsdelar av Berlin. Nu håller jag istället på med en två-årig utbildning som metalltekniker-assistent, vilket är totalt onödigt eftersom vi nyss fick reda på att det är svåra möjligheter att få jobb inom den industrin.
Jimi: Jag har gått ut kvalificerade gymnasiet. Skolan tyckte aldrig om mig. På morgonen sa jag ofta till mina föräldrar att jag hade ont i magen. Det fungerade inte. I skolan var jag clownen, gjorde massa skit och fick byta några gånger.
Wilson: Jag gick på ett vanligt gymnasium. På en vecka fick jag nio referenser. Då åkte jag utomlands och studerade konst och film istället.
Jimi: Våra föräldrar älskar oss. När ett barn hoppar av skolan, så har det mycket med brist på kärlek att göra.
Alexander: Utan kärlek vet man inte vad ont och gott är.
Wilson: När man inte får någon kärlek, så har man hat. Det kan leda till sådant som hände i Winnenden och Ansbach.
Hase: Människor som säger att det blir massaker pga internetspel vet ingenting. Jag rappar ofta på gatan eller gör tysk rap med min kompis, eftersom vi inte inte har någon studio. I mina texterna står det att människor behöver kärlek.

Jimi: Kan du rappa för oss?
Hase rappar
Jimi: Coolt.

Hase: Ni gör också musik.
Jimi: Ja, men vi vill inte göra något tillsammans.
Wilson: Varje person gör sin grej.
Jimi: Jag kommer göra klart mitt tredje album detta år. New school hip-hop med elektro-influenser.
Alexander: Jag rappar också.

Hase: Skulle ni kunna tänka er att göra musik tillsammans med andra människor?
Jimi: Definitivt.
Hase: När jag blev tillfrågad ifall jag ville göra denna intervjun, så tyckte jag det var coolt att få träffa kända personer. Kanske också en chans att få göra musik tillsammans med er.
Jimi: Om ni har ett mixtape så kan ni skicka in det.
Hase: Tack. Jag har aldrig trott att ni är skit, bara unga precis som vi. Jag är inte dum i huvudet.

Alexander: Är det jobbigt ibland att ha en känd pappa?
Wilson: Nej. Vår pappa har varit med i det offentliga sedan vår födsel, och vi är en del av den.

Alexander: Ville ni bli kända eller var det era föräldrar?
Wilson: Det var vårt beslut. Vi har inte blivit tvingade. Eftersom vi var med i filmer i ganska tidig ålder tillsammans med vår pappa, så frågade jag honom en dag: ”pappa, vi vill gärna gå till en casting.” det var början. Då kom ”Die Wilden Kerle”. Resten är historia.
Jimi: Jag åkte inte till Amerika utan istället, till skillnad från Wilson, så spelade jag med i ”Die Wilden Kerle 5”. Med ”Gangs” hoppas vi att få fler förfrågningar om äldre roller. Min bror har redan gått det. Jag är bara 17 år. När man är känd vid 17 års åldern, då har man fans som är lika gammal som en själv eller yngre. Jag har inget emot massa tjejer som skriker efter en.

Hase: Har ni haft ett förhållande?
Wilson: Jag var i två år tillsammans med en superkvinna, men vi gjorde nyligen slut pga jobbet.
Jimi: Jag har varit singel i två år. Det har jag inget emot. Om jag har mycket att göra, så vill jag inte förklara för henne två timmar i telefon varför jag har gjort det och det. Det är allt för påfrestande.
Alexander: Jag har haft en flickvän i nio månader.

Wilson: Är hon söt?
Alexander: Klart. Vi har känt varandra i tre år, vi glömde bort varandra, men sedan fann vi varandra igenom genom att chatta på internet. Hon har förändrat mig till något positivt. Sen jag blev tillsammans med henne, så gör hon allt vad jag vill – nästan.
Jimi: En tjej får inte bestämma över mitt liv.

Wilson: Har du en flickvän, Hase?
Hase: Nej.
Jimi: Lojalitet är viktigt.
Wilson: Jag håller med.
Jimi: Så länge det bara är en flirt, så är det okej. Det tillhör. Men inte mer än så.

Hase: Hur gamla var ni när ni förlorade oskulden?
Wilson: 14 år. Det är officiellt. Det var under en inspelningen.
Jimi: Jag var också 14 år. Det var i München. Det var min första riktigt flickvän.
Alexander: Jag var också 14 år.
Hase: Jag hade också sex första gången när jag var 14 år. Men för mig var det sjukare än för er. Jag var inte ensam.
Wilson: Skrytis.
Hase: Vi var fyra. En tjej och tre killar.

Wilson: Var tjejen lycklig då?
Hase: Självklart.

Jimi: Har ni drömmar?
Hase: Jag ville kanske bli berömd. Jag vill inte stanna där jag är.
Alexander: Jag vill också bli stor.

Hase: Hur är det er?
Jimi: Jag vill fortsätta med musiken och skådespeleriet och därmed bli igenkänd.
Wilson: Jag tycker inte det är viktigt att bli känd. Jag vill bli tagen på allvar av folk. Jag vill leva och festa och dricka ibland.

Texten är översatt av mig och får därför inte kopieras utan att ange källa.

Jimi Blue (17) och Wilson Gonzalez (19) intervjuar de riktiga gäng-medlemarna Hase (17) och Alexander (18) från Berlin, efter att de hade fått se filmen ”Gangs”.

Wilson: Tyckte ni om filmen?
Hase: Inte speciellt.

Wilson: Varför inte?
Hase: För den har tonat ner det verkliga livet lite. I varje gäng målar man, med menas det att man skriver sitt namn och sitt crew på väggar och sprider ut det på så sätt. Om man målar över andras crews namn så betyder det att man är ute efter bråk. Då bestämmer man en tid. Så var det inte i filmen.

Wilson: ”Gangs” är en popcorn-film för barn över 12 år. Så därför är det inte med så mycket bråk.
Hase: Jo, såklart.

Wilson: Har ni blivit arresterade någon gång?
Hase: Jag har skitit till det ordentligt, men jag har alltid försvunnit innan polisen har kommit dit.
Alexander: Jag har gripits två gånger för graffiti. En gång så klottrade vi på nya vattenledningar som precis hade bytts ut. Då hade vi först bett byggarbetare om lov. Två timmar senare kom två joggare, poliser i civila kläder, förbi. De tog bort färgen och anmälde oss. Att vi hade bett om lov innan, brydde de sig inte om.
Jimi: Lagligt påkomna alltså.
Wilson: Jag har också klottrat med några kompisar. Då var jag inte ens 14 år. När polisen kom runt hörnet, så sprang vi därifrån. Vi fick ett straff trots allt. Vårt straff var att torka bort vårt klotter. Vad vi inte visste var att några andra klottrade på väggen igen direkt efter oss.

Jimi: Slåss ni i gänget?
Alexander: Lite. Bredvid vårt klotter så brukar vi skriva elaka ord, för att göra andra rädda. Till exempel: wir kriegen euch.
Hase: Hos oss finns det slagsmål.

Jimi: När blev ni gäng-medlemmar?
Alexander: Vid elva. Jag klottrar inte olagligt så ofta längre. Tyvärr finns det endast få väggar i Berlin där man får klottra lagligt.
Hase: Jag är grundaren och bossen i gänget KiK, Krank im Kopf. Idag kallar vi oss BV, Berliner Virus.

Wilson: Måste man gå igenom ett test för att få vara med i gänget?
Hase: Det beror på. I början är det viktigt att göra klart allt för personen. Och man måste kunna klottra. Gäng är som ett vänskapsband. Som ett brödrarskap. Om man har ett problem, så pratar man om det.
Alexander: Killarna finns där så fort det blir stressigt.
Hase: Nyligen hade vi ett problem, då en medlem målade över ett annat gängs klotter. Vi har sedan dess bråkat med dem. En av dem har jag angripit ganska hårt.

Wilson: Slåss man med händerna?
Hase: Det varierar. I det fallet, då jag slog till den killen ganska rejält, slogs jag med händerna. Sen så lät vi bli varandra.

Wilson: Varför slåss ni? Kan ni inte diskutera det istället?
Hase: Nej, tyvärr. Men jag går aldrig på en person med flera personer.
Jimi: Som nyligen i München. Efteråt var mannen död.
Hase: Det är en skam för mig. Jag hatar att slåss och orsaka smärta för andra. Jag slutar upp, när jag ser att det räcker. Oftast räcker ett slag. Men ibland måste man verkligen slåss. Om man inte gör det, så verkar man svag.

Jimi: Vad skapar våld egentligen?
Hase: Att man måste bevara sin stolthet och ära. Du måste visa upp dig, annars får man ingen respekt. Och det är den enda anledningen till varför man slåss på gatan är för att få respekt.
Alexander: När det skapas bråk, så drar jag mig tillbaka med mitt folk. Vi håller inte på med sådant längre, eftersom vi har mognat till och vill inte ha med våld att göra. Vi vill bara fredligt klottra.
Wilson: Jag försöker lösa konflikter med ord. Då kan man också få respekt. Jag är inte brutal. Tja, en gång hade två personer skapat stress på stormarknaden. Då pratade jag med dem. Det stod även i tidningen. Nu är allting iordning. Klart.

Jimi: Får ni inte dåligt samvete när ni slåss?
Hase: Mitt samvete är väldigt viktigt för mig. Jag får aldrig dåligt samvete, eftersom det alltid finns en anledningen till varför jag slåss.

Jimi: Varför gör du det då?
Hase: För min stolthet. Om jag inte försvarar mig, så fortsätter personen hela tiden. Jag måste visa att jag är ingen person man skämtar med.
Alexander: Jag är ingen aggressiv person. När jag känner mig provocerad, så ignorer jag det och väntar på att det ska sluta. Jag har aldrig riktigt slagits.
Wilson: Ärligt?
Alexander: Ja, eftersom jag vet exakt att när du en gång har börjat, så kommer det alltid tillbaka. Människorna runt omkring mig respekterar mig, utan att jag behöver slåss.

Wilson: Är ni aldrig rädda?
Hase: Logiskt. Man slåss som man är. Och om man inte är gjord av glas, så vet folk hur man känner sig. Med tiden lär man sig.

Wilson: Är ditt hjärta också hårt?
Hase: Nej, jag har ett mjukt hjärta. Jag älskar verkligen varenda av mina vänner, som om de vore mina riktiga bröder. De är allt jag har. Endast min familj är viktigare. Min äldre syster, som alltid har skyddat mig, min pappa och min mamma, som är en ängel. Hon stöder alla i familjen.

Jimi: Vad säger hon om att du slåss?
Hase: Vad borde hon säga? Hon tycker inte om det. Mina föräldrar är alltid där för mig, och det har fått goda effekter. De har aldrig slagit oss.
Wilson: Hos oss finns det ingen aggression. Vi har bara bråkat när vi inte har gjort läxorna eller när vi har hoppat av skolan. Våra föräldrar har stöttat oss igenom bra och dåliga dagar.
Jimi: De håller hårt i oss. Vi har inte fått mycket fickpengar. Tre euro per dag eller så för mat i skolan.

Alexander: Ni tjänar mycket pengar som skådespelare. Får ni ta ut allt det?
Jimi: Jag får inte det ännu. Jag får fortfarande fickpengar.
Wilson: Jag kan ta ut mina pengar.
Jimi: Om jag vill ta ut mer pengar från mitt konto, så måste jag först bråka med min pappa, eftersom han alltid vill veta varför jag vill ta ut mer pengar.

Texten är översatt av mig och får därför inte kopieras utan att ange källa.

Alexander, Jimi, Wilson och Hase.

Texten är översatt utav mig, och ni får därför inte kopiera den utan att ange källa.

Men ni har fortfarande kontakt med varandra?
Jimi: Vi vet allting om varandra. Vi skickar sms eller ringer varandra.
Wilson: Ja, en gång i månaden.
Jimi: Bullshit!

Ni vet alltså allting om varandra! Även smeknamn?
Wilson pekar på Jimi: Såklart, han kallas för Jimi Beam utav sina vänner (skrattar). Vet inte vart det kommer ifrån.
Jimi: Jag kallas iallafall inte för WilliG.

På tal om villig, när var första kyssen och när förlorade ni oskulden?
Jimi: Den första kyssen tror jag var när jag var 11 år, första gången jag hade sex var jag 14 år.
Wilson: Jag minns inte så exakt, men första gången jag hade sex var jag också 14 år.

Ni är fortfarande vilda killar! Vad är ni rädda för?
Wilson: Spindlar! Också är jag höjdrädd.
Jimi: Ärligt talat, jag tycker inte om att vara själv när det är mörkt, speciellt inte när det inte är låst överallt.
Wilson: Jag tror på dig. Alltid tänt överallt.
Jimi: Haha! Nej, jag sover bara med tvn på. Då är åtminstonde någon i rummet (skrattar).

Höjdrädd, spindelfobi, och mörkrädd. Gör ni verkligen era stunts själva?
Wilson: Innan gjorde vi det mesta själva. Men idag är alla rädda att man ska skada sig och inte kan fortsätta spela in.
Jimi: Det är fråga om pengar och försäkringar. Vem betalar inspelningspausen om du blir sängliggandes i 5 veckor?

Låter mycket förnuftigt och vuxet. Har ni gjort dumheter på skolan någon gång?
Jimi: Så som att klottra ner väggar med svärord och kasta sten på fönstret mot sekreteraren? Ja!
Wilson: Jag tror det var en tid då man ville bryta mot regler. Hey, vi gick i grundskolan. Sånt händer då.

Blev det bråk också?
Wilson: Slogs aldrig, men ett hårt straff med veckors långt utegångsförbud.
Jimi: Och jag var tvungen att ge sekreteraren en bukett blommor och be om ursäkt.

Så namnet var inte alltid en fördel?
Jimi: Man får snabbare samtal om castings. Men vi har varit med i filmbranschen i 10 år nu, och jag tror inte att folk skulle ge oss roller om de tyckte vi spelade förfärligt!
Wilson: Men folk känner igen oss. Privat är du aldrig. Till exempel: när du står vid hyllan på stormarknaden och funderar på vad du ska äta till kvällsmiddag. Och bakom dig står två huliganer och skriker ditt namn. Då vänder man direkt!

Och hur reagerar du då?
Wilson: I det fallet kastade jag ett paket ris på dem. Jag ville ändå göra nudlar.
Jimi: Typiskt min storebror... Miracoli!

Är ”Gangs” för er ett steg till vuxen-roller?
Wilson: I vilket fall som helst så är vi lugnare och mer medvetna nu. Kanske mognare också.
Jimi: Vi är äldre nu och det återspeglas i rollerna.

Dags för allvarliga roller?
Jimi: Varför inte? Jag har spelat teater och jag kan tänka mig det också.
Wilson (står framför kameran i draman ”Habermanns Mühle”): Ja, i Waldorfskolan!

Men i ”Gangs” spelar ni bröder igen. Irriterar inte det er?
Jimi: Det är faktiskt praktiskt. Jag spelar gärna tillsammans med honom. Rollerna blir mer autentiska när riktiga syskon spelar.
Wilson: Dessutom så spelar vi inte in alla filmer tillsammans. Det skulle vara irriterande.

Filmen handlar också om den stora kärleken till en tjej (Sofie, spelad utav Emilia Schüle). Hur är det med kärleken för er i verkliga livet?
Jimi: Jag har haft ett par flickvänner. Men den stora kärleken har jag inte hittat.
Wilson: Min stora kärlek är fortfarande Mister Oizo. Det gula, totalt luddiga plyschmonstret, som sitter i min soffa och ger mig stryk om nätterna.

Så ni är båda singlar, förutom med Mister Oizo?
Wilson och Jimi: Ja!

Och vilken typ av tjej vill ni ha?
Jimi: Jag är inte så kräsen. Blond, brunnet – rödhårig inget hon behöver tvingas att vara.
Wilson: Tjejerna i berlin är schyssta. Men för en relation så har det inte räckt hittills.

Så har ingen tjej fått din andra nyckel till din lägenhet (anm: för sex månader sedan flyttade Wilson till en egen lägenhet i Berlin)?
Wilson: Nej, bara min mamma! Den tredje nycklen har jag runt min vänstra handled. Min nya tatuering är en symbol för min flytt hemifrån.
Jimi: Som en minnesanteckning. Eftersom du är så glömsk och du skulle glömma det annars (skrattar).

Brodersbråk? Vad har förändrats sedan ni skiljdes åt?
Wilson: Jag har min frihet. Kan sova ut, känner ingen stress, inget oljud. Och Jimi tar inte längre mina saker.
Jimi: Dina stuprörsjeans är för trånga för mig ändå. I hans garderob finns även kläder från mig.

Vill du göra som din bror och flytta hemifrån?
Jimi: När jag är 18 så kommer jag definitivt flytta! Men jag vet inte om det blir Berlin.